Dagen efter

Så var det dagen efter valet. Att den politiska arenan förändrats är väl ett understatement, men det var inte helt oväntat. Alliansens företrädare gjorde sitt bästa för att hålla skenet uppe, även om det måste kännas surt att inte få egen majoritet utan bli beroende av stöd, vare sej det blir röd/grönt eller brunt.
Man kan ju bara spekulera vilka eftergifter som krävs för att kunna räkna med t.ex. MP?

• Förnya 10 reaktorer? Knappast....
• Ingen höjning av bensinskatt. Yeah right...
• Fortsatt FN insats i Afghanistan. Kanske...
  

Att vi hamnat i detta ytterst obehagliga läge beror enligt min uppfattning på att man inte tagit hotet från SD på allvar, utan ägnat sej åt skrämselpropaganda istället för att mötas i debatt om sakfrågorna. Dessutom anser jag att media bär en stor del av ansvaret. SD's kärnfråga, Invandringen, törs ingen etablerad politiker ta i med tång, fast alla är pinsamt medvetna om att invadringspolitiken inte fungerar, för då skriker media rasism och främlingsfientlighet.
Minns bara förra valet, då Folkpartiet höll på att åka ut p.g.a. just denna fråga och att man, gud förbjude, skulle ställa krav när det gäller bl.a. språkkunskaper.

Något som gav mej kalla kårar under valnatten var Lars Ohlys brandtal till sina gelikar, där han yttade:

"Vi måste nu bygga utomparlamentariska rörelser för att hindra en sådan utveckling. Det är vår främsta uppgift. Det är det vi ska fixa nu."

Det är sorgligt att se och höra att en demokratins förespråkare (i alla fall enligt honom själv) inte accepterar det resultat som är ett utslag av svenska folket vilja. Vilka utomparlamentariska rörelser han syftar på är väl de av typen AFA, Klimax, Förbundet Allt åt alla m.fl.
samhällsomstörtare som inte finner sej i den demokratiska ordningen och demokratiskt tagna beslut.
Den här typen av uttalanden anser jag helt utplånar den lilla trovärdighet Ohly haft som politiker, och bör placera honom i snödrivan, om partistyrelsen har minsta antydan till ryggrad.